Det är så hemskt att folk dör, särskilt när de dör i alldeles för unga år. Att en ung människa aldrig fick den där chansen att uppfylla sina drömmar, bli olyckligt kär, känna lycka och njuta av livet - kanske bli framgångsrik. Det känns på något sätt mer tragisk om en ung människa dör, särskilt om den människan blir mördad. Det är som om någon drar en kniv i min själ när jag läser om sådana händelser på nyheterna. Men faktum är att det är många som mördats inom några dagar. Flera stycken. Där det bland annat blev ett 4-årigt barn som drabbades i ett bombdåd. Ett oskyldigt barn som dog. I alla dessa mord så kommer plötsligt nyheten om att en över 70 år gammal skådespelare dött, av sjukdom. Så bombarderas jag av denna nyhet var helst jag ämnar att läsa i media och på Facebook.

En ung tjej blir mördad och att skådespelaren dött, ja det är det folk skriker ut. Inom mig bubblar den där frustrationen;  "Ja det är tragiskt, men alla de andra då?" Det där oskyldigta barnet?" Vem fan bryr sig om de andra som dog?

Jag gör inga statusuppdateringar på Facebook och beklagar sorgen med bilder på den avlidne eller dess namn och skriver "RIP". För det första så känns det fel att säga "rest in peace" om och till någon svensk som dött (det svenska uttrycket är "vila i frid" för den som inte förstår det). För det andra; jag tycker att det är oerhört tragiskt att människor dör, men om jag skulle ägna min energi åt precis varenda  människa som dör så skulle jag inte ha någon energi över till något annat.

Mina tankar går till de personer som står mig nära, de personer jag känner. Till min familj, mina vänner och deras anhöriga. Och självklart tycker jag fortfarande att det är en gragedi att okända människor mördas, oavsett vem det är. Jag känner självklart empati för dem som lämnats kvar då deras barn blivit bragd om livet helt plötsligt. Jag kan förstå förtvivlan, eftersom jag är förälder själv. Men jag hjälper ingen genom att ödsla min tid på att skriva statusar om det på ett forum på internet.

Härmed så beklagar jag alla de människor som dött denna vecka. Jag beklagar att alla de där människorna mördades, bombningen som orsakade fyra människors död - av dem ett oskyldigt litet barn, jag beklagar all den tragedi som sker. Jag hoppas verkligen att alla de här onda människorna som gör sådana här brutala saker får ett kännbart straff och låses in för alla framtid (trots att jag vet att det svenska rättssystemet är galet och skevt så det kommer aldrig hända). Jag hoppas med all innerlighet att världen ska bli en bättre plats att existera på och att all ondska skulle försvinna. Vi kan inte påverka allt som sker, men vi kan bry oss lite mer om våra medmänniskor medan de lever och göra gott under vår väg i livet. I slutet vinner alltid godheten.

Kram på dig. /Helene